Är vi framme snart?
Den frågan hade jag ständigt i mitt huvud under fem timmar. Jag och min sudokutidning tröttnade rätt fort på varandra, så jag försökte ta mig en tupplur för att försöka fördriva tiden lite, men kunde helt enkelt inte somna. Så satt klarvaken på ett tåg i en timme, sen en buss i fyra. Men nu är jag äntligen framme och det känns skönt, förväntansfullt och lite pirrigt också faktiskt. Nu har jag lämnat boet och åkt långt för att starta på ny kula, kommer dock sakna familjen jättemycket, konstigt att inte ha dom runt omkring. Nej nu ska jag titta lite på greys anatomy och sen sova väldigt gott. PoK
Kommentarer
Trackback